lheureuse

Om jag ska skriva ner alla mina känslor på ett papper skulle jag nog kunna skriva en bok. Idag är jag väldigt ostabil i mina känslor. Jag går sista året på gymnasiet och min hjärna är fylld med tankar om framtiden samtidigt som min förnuft säger att jag inte får ha så bråttom. Det som händer nu är det som jag har gått och väntat och strävat efter sedan jag började skolanför 12 år sen. På ett sätt är jag överlycklig men det känns också jobbigt att förlora en så stor trygghet. Jag är väldigt rädd för den stora förändringen, människor som känner mig vet att jag hatar stora förändringar. Anledningen till att jag gör det är för att jag inte vet vad som komma skall, jag kan inte förutse vad som kommer hända och då har jag ingen kontroll. Min största rädsla är att jag ska tappa kontakten med människor på grund av att vi vill olika saker i livet, men samtidigt som jag är rädd för det kommer jag aldrig tveka på att göra det jag vill.


När jag började på gymnasitet tog det ungefär ett halvår innan jag träffade de bästa tjejerna i världen. Vi säger alltid till varandra att vi inte skulle orkat om vi inte hade haft varandra och det är så jävla sant. Vi skrattar så vi gråter, vi pratar om sex och kärlek, vi pratar om saker som hänt i livet, vi gråter, vi fiser och rapar, vi går på toaletten, vi gör i princip allt tillsammans och då har vi bara känt varandra i cirka två och ett halvt år. Jag älskar dem så det gör lite ont i hjärtat. Mina fina älskade bästa vänner, jag tackar så hjärtligt för att ni står ut med mig och tycker om mig för den jag är. Jag har absolut ingen aning om vad jag skulle göra utan er!