För jag har tagit studenten, fy fan vad jag är bra
För två dagar sedan tog jag som sagt studenten och det var faktiskt en utav de bättre dagarna i mitt liv. Själva utekvällen var i stort sätt som en helt vanlig utekväll, MEN den var fylld av så mycket mer känslor och därför var det en fantastisk kväll. Det bästa på hela dagen måste jag nog ändå säga var tiden vi tillbringade på flaket, jag skrek, dansade, hoppade och var precis sådär lycklig som jag önskade att jag skulle vara.
Nu när jag tänker efter och funderar över vad som kommer att hända och hur mitt liv kommer att bli så blir jag lite nervös. Det är faktiskt så att jag inte kommer att gå tillbaka till skolan på ett tag och jag är väldigt medveten om att jag definitivt inte kommer ha samma trygghet som förut. Men det känns väldigt skönt att jag vet att jag åtminstonde har jobb i sommar och förmodligen i höst. Längre än så orkar jag inte tänka, nu börjar mitt liv, låt mig njuta!
Det finns dock andra saker som skrämmer mig väldigt mycket. Mina kompisar har varit min största trygghet under alla år jag har gått i skolan och nu kommer vi inte träffas på samma sätt och det kommer kännas tomt och tråkigt. Under alla mina år i skolan har jag haft så otroligt fina människor omkring mig som har betytt så otroligt mycket. De åren som jag minns bäst är självklart de sista tre åren men även åren på högstadiet minns jag väl. Till skillnad från högstadiets fina vänner som jag har tappat väldigt mycket kontakt med så kommer jag inte tappa kontakten med de vänner jag fann under min gymnasietid. Nu skriver jag det igen men ni betyder så förbannat mycket för mig så det är inte sant, hade jag inte haft er så vet jag fan inte vart jag hade varit idag. Jag vet att vi kommer uppleva mycket tillsammans och jag vet att vi alltid kommer vara vänner. Jag vet att vi kommer hamna i olika stadier i livet och vi kommer inte alltid ha samma drömmar och mål, men vänner är alltid vänner no matter what.
Förtillfället är mina drömmar att resa, resa och resa. Jag måste stanna ett år till i Sverige på grund av tandställningen och det ser jag som en möjlighet att jobba ihop tillräckligt med pengar för kunna göra det.
Om 10 år har jag:
- varit au pair i USA
- Jobbat med barn i Afrika
- Varit på safari i Sahara
- Kollat in vad Syd Amerika har att erbjuda
- Rest runt i Thailand
- Börjat/avslutat min socionomutbildning
Däremellan får gärna en man ha kommit in i bilden som delar mina drömmar, om inte får man och barn vänta tills jag är färdig. Mina drömmar kommer alltid gå först, för jag vill inte sitta när jag är 80 och ångra att jag inte gjorde vissa saker som jag drömde om.
Vill man så kan man!
btw, nu kommer jag förmodligen inte skriva här igen så ni som fortfarande tittar in:
LYCKA TLL MED LIVET!
