Innan jag kände dig
Jag sa att jag inte skulle skriva här mer, men jag har ångrat mig. Det är ju nu man ska skriva och berätta. Nu blickar vi framåt men samtidigt är det viktigt att leva i nuet.
Igår mådde jag piss och idag mår jag hur bra som helst. Det känns som att jag har hittat motivation till livet. Jag har gått i flera veckor och haft ångest över att jag ska jobba i sommar men efter idag så känns det trots allt väldigt, väldigt skönt att ha ett jobb. Mitt arbete kanske inte är det roligaste och jag kanske inte vaknar på morgonen med ett leende, men vad gör det om hundra år? Jag har turen att ha ett jobb i detta samhälle och det ska jag vara tacksam över. Det rullar iallafall in pengar varje månad trots att jag inte är så bra på att hålla i dem så känns det bra.Förra veckan köpte jag kläder i Spanien, igår var jag på stan och handlade lite fina grejer på rean, idag nätshoppade jag på nelly och imorgon ska jag köpa jeans för 1300 och det är mycket pengar för mig, men om shopping gör än lycklig, då är det väl inte fel?
Under mina tre år på Katedralskolan har jag känt mig instängd som att jag inte riktigt har vågat vara mig själv. Det kändes som att allt man gjorde dömdes av andra, vad man hade för kläder, hur man var som person, hur man såg ut. Allt var så ytligt och jag vet att sån är inte jag. Ytlighet är fult.
Jag pratar inte med människor som jag inte har behov av att prata med, jag hälsar inte glatt på en person som jag ändå vet pratar bakom min rygg, jag bryr mig inte om männsikor som inte ger mig positiv energi och jag är definitivt inte ute efter ytlig vänskap, att ha 800 vänner på facebook intresserar inte mig.
Men trots att jag är den jag är så är ju så väldigt osäker på mig själv och jag bryr mig väldigt mycket om vad folk tycker om mig, eller egentligen inte, men jag bryr mig väldigt mycket om vad folk säger om mig. Nu behöver jag inte tänka på allt jag gör eftersom att jag inte kommer umgås med de människor som pratar. Nu kan jag vara jag. På något vis känns det som att jag har ny energi till allt.
Jag har absolut ingen aning om vart jag ville komma med allt det här, men om jag ska väva samman min kärlek till kläder och hur jag ser på ytlighet. Vet inte riktigt hur jag ska väva samman det, men nu har jag de kläder jag vill. Jag kommer inte veta vad som är inne, utan köra på det jag trivs i.
Igår mådde jag piss och idag mår jag hur bra som helst. Det känns som att jag har hittat motivation till livet. Jag har gått i flera veckor och haft ångest över att jag ska jobba i sommar men efter idag så känns det trots allt väldigt, väldigt skönt att ha ett jobb. Mitt arbete kanske inte är det roligaste och jag kanske inte vaknar på morgonen med ett leende, men vad gör det om hundra år? Jag har turen att ha ett jobb i detta samhälle och det ska jag vara tacksam över. Det rullar iallafall in pengar varje månad trots att jag inte är så bra på att hålla i dem så känns det bra.Förra veckan köpte jag kläder i Spanien, igår var jag på stan och handlade lite fina grejer på rean, idag nätshoppade jag på nelly och imorgon ska jag köpa jeans för 1300 och det är mycket pengar för mig, men om shopping gör än lycklig, då är det väl inte fel?
Under mina tre år på Katedralskolan har jag känt mig instängd som att jag inte riktigt har vågat vara mig själv. Det kändes som att allt man gjorde dömdes av andra, vad man hade för kläder, hur man var som person, hur man såg ut. Allt var så ytligt och jag vet att sån är inte jag. Ytlighet är fult.
Jag pratar inte med människor som jag inte har behov av att prata med, jag hälsar inte glatt på en person som jag ändå vet pratar bakom min rygg, jag bryr mig inte om männsikor som inte ger mig positiv energi och jag är definitivt inte ute efter ytlig vänskap, att ha 800 vänner på facebook intresserar inte mig.
Men trots att jag är den jag är så är ju så väldigt osäker på mig själv och jag bryr mig väldigt mycket om vad folk tycker om mig, eller egentligen inte, men jag bryr mig väldigt mycket om vad folk säger om mig. Nu behöver jag inte tänka på allt jag gör eftersom att jag inte kommer umgås med de människor som pratar. Nu kan jag vara jag. På något vis känns det som att jag har ny energi till allt.
Jag har absolut ingen aning om vart jag ville komma med allt det här, men om jag ska väva samman min kärlek till kläder och hur jag ser på ytlighet. Vet inte riktigt hur jag ska väva samman det, men nu har jag de kläder jag vill. Jag kommer inte veta vad som är inne, utan köra på det jag trivs i.
Kommentarer
Trackback
