text åt folket
Tänkte lätta lite på hjärtat, dagen till ära.
- Jag läste ett inlägg som jag skrev för två månader sedan. I det inlägget skrev jag att det bara, alltså BARA var fem månader kvar till studenten vilket betyder att det nu BARA är tre månader kvar. Tre månader? Det går ju på en pisskvart (skriver man ens pisskvart? eh, jag gör det) och kommer jag hinna njuta av mitt sista år? Jag har ju inte ens börjat njuta. Eller asså jag vet inte hur man njuter av att gå i skolan. Jag kommer förmodligen förstå vad "njuta av skolan" betyder när jag väl har slutat. Nu vet jag inte riktigt hur man gör.
- Jag bestämde tillsammans med min kära fader att vi inte skulle gå någon körkortsutbildning eftersom att jag är det sista barnet blabla. så vi bestämde att jag skulle ta alla mina körlektioner på körskola. Vilket jag fetdissar nu i efterhand. Trots att vi har automat hade ju pappa ändå kunnat lära mig regler etc. men nu får vi (jag) stå vårt kasst. Tar förövrigt det där körkortet snart och jag är jävligt jävligt jävligt jävligt nervös. Grov ångest!
- Ytlighet. När jag var uppe i fjällen så träffade vi några riktigt sköna grabbar, vi drack bärs, vi åkte scooter, vi var vi, dem var dem och vi hade jävligt roligt. Det var liksom inget ytligt. Det sjuka är att det är lättare att vara sig själv med personer man precis har träffat än vad det är att vara med människor man går i samma klass som. Ytlighet, det är vi Linköpingbor grymma på. Det var så roligt att komma upp till fjällen för där fick man verkligen se hur människor som skiter i ytlighet beter sig. Trevliga människor som bara är dem de är. Killar som vet att de ser bra ut men som inte visar det är de killar som är de absolut snyggaste.
Ingenting hänger ihop men med det sista vill jag bara poängtera att vår stad skulle vara mycket trevligare om alla bara kunde sluta bry sig om ytlighet. (tack på förhand)
nu är det nog dags för sängen!
