-
FIX YOU
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse
When the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
har haft en bra dag och igår hade jag en fantastiskt trevlig kväll med världens finaste vänner, fler sånna kvällar tack!
win my heart
(tack clara för att jag hittade denna sida! hehe)
Innan jag kände dig
Igår mådde jag piss och idag mår jag hur bra som helst. Det känns som att jag har hittat motivation till livet. Jag har gått i flera veckor och haft ångest över att jag ska jobba i sommar men efter idag så känns det trots allt väldigt, väldigt skönt att ha ett jobb. Mitt arbete kanske inte är det roligaste och jag kanske inte vaknar på morgonen med ett leende, men vad gör det om hundra år? Jag har turen att ha ett jobb i detta samhälle och det ska jag vara tacksam över. Det rullar iallafall in pengar varje månad trots att jag inte är så bra på att hålla i dem så känns det bra.Förra veckan köpte jag kläder i Spanien, igår var jag på stan och handlade lite fina grejer på rean, idag nätshoppade jag på nelly och imorgon ska jag köpa jeans för 1300 och det är mycket pengar för mig, men om shopping gör än lycklig, då är det väl inte fel?
Under mina tre år på Katedralskolan har jag känt mig instängd som att jag inte riktigt har vågat vara mig själv. Det kändes som att allt man gjorde dömdes av andra, vad man hade för kläder, hur man var som person, hur man såg ut. Allt var så ytligt och jag vet att sån är inte jag. Ytlighet är fult.
Jag pratar inte med människor som jag inte har behov av att prata med, jag hälsar inte glatt på en person som jag ändå vet pratar bakom min rygg, jag bryr mig inte om männsikor som inte ger mig positiv energi och jag är definitivt inte ute efter ytlig vänskap, att ha 800 vänner på facebook intresserar inte mig.
Men trots att jag är den jag är så är ju så väldigt osäker på mig själv och jag bryr mig väldigt mycket om vad folk tycker om mig, eller egentligen inte, men jag bryr mig väldigt mycket om vad folk säger om mig. Nu behöver jag inte tänka på allt jag gör eftersom att jag inte kommer umgås med de människor som pratar. Nu kan jag vara jag. På något vis känns det som att jag har ny energi till allt.
Jag har absolut ingen aning om vart jag ville komma med allt det här, men om jag ska väva samman min kärlek till kläder och hur jag ser på ytlighet. Vet inte riktigt hur jag ska väva samman det, men nu har jag de kläder jag vill. Jag kommer inte veta vad som är inne, utan köra på det jag trivs i.
För jag har tagit studenten, fy fan vad jag är bra
För två dagar sedan tog jag som sagt studenten och det var faktiskt en utav de bättre dagarna i mitt liv. Själva utekvällen var i stort sätt som en helt vanlig utekväll, MEN den var fylld av så mycket mer känslor och därför var det en fantastisk kväll. Det bästa på hela dagen måste jag nog ändå säga var tiden vi tillbringade på flaket, jag skrek, dansade, hoppade och var precis sådär lycklig som jag önskade att jag skulle vara.
Nu när jag tänker efter och funderar över vad som kommer att hända och hur mitt liv kommer att bli så blir jag lite nervös. Det är faktiskt så att jag inte kommer att gå tillbaka till skolan på ett tag och jag är väldigt medveten om att jag definitivt inte kommer ha samma trygghet som förut. Men det känns väldigt skönt att jag vet att jag åtminstonde har jobb i sommar och förmodligen i höst. Längre än så orkar jag inte tänka, nu börjar mitt liv, låt mig njuta!
Det finns dock andra saker som skrämmer mig väldigt mycket. Mina kompisar har varit min största trygghet under alla år jag har gått i skolan och nu kommer vi inte träffas på samma sätt och det kommer kännas tomt och tråkigt. Under alla mina år i skolan har jag haft så otroligt fina människor omkring mig som har betytt så otroligt mycket. De åren som jag minns bäst är självklart de sista tre åren men även åren på högstadiet minns jag väl. Till skillnad från högstadiets fina vänner som jag har tappat väldigt mycket kontakt med så kommer jag inte tappa kontakten med de vänner jag fann under min gymnasietid. Nu skriver jag det igen men ni betyder så förbannat mycket för mig så det är inte sant, hade jag inte haft er så vet jag fan inte vart jag hade varit idag. Jag vet att vi kommer uppleva mycket tillsammans och jag vet att vi alltid kommer vara vänner. Jag vet att vi kommer hamna i olika stadier i livet och vi kommer inte alltid ha samma drömmar och mål, men vänner är alltid vänner no matter what.
Förtillfället är mina drömmar att resa, resa och resa. Jag måste stanna ett år till i Sverige på grund av tandställningen och det ser jag som en möjlighet att jobba ihop tillräckligt med pengar för kunna göra det.
Om 10 år har jag:
- varit au pair i USA
- Jobbat med barn i Afrika
- Varit på safari i Sahara
- Kollat in vad Syd Amerika har att erbjuda
- Rest runt i Thailand
- Börjat/avslutat min socionomutbildning
Däremellan får gärna en man ha kommit in i bilden som delar mina drömmar, om inte får man och barn vänta tills jag är färdig. Mina drömmar kommer alltid gå först, för jag vill inte sitta när jag är 80 och ångra att jag inte gjorde vissa saker som jag drömde om.
Vill man så kan man!
btw, nu kommer jag förmodligen inte skriva här igen så ni som fortfarande tittar in:
LYCKA TLL MED LIVET!
Var är mössorna?
För jag har tagit studenten och nu har jag lite ångest, men jag är ta mig fan lycklig ändå för gårdagen var den bästa dagen i mitt liv! Och ett stort tack till Johanna, Victoria och Karolina som har gjort mina tre år på katedral till några av dem roligaste åren i mitt liv! Tack tack tack
