GRATTIS!

Förlåt för att jag totalt glömde bort din dag. Jag är dålig på att komma ihåg födelsedagar men det här slår fan allt. Det kan låta jätte töntigt när jag mår dåligt över detta men det gör jag verkligen. För hur kan man glömma sin bästaväns födelsedag? Sen när blev jag så fruktansvärt upptagen med mig själv och mina problem att jag total glömmer bort min finaste vän?

Hur som helst så ber jag tusen gånger om ursäkt och nästa år får du dubbelt upp med grattis.



Nu tänker jag dra till med världens längsta text, jag tycker det låter så otroligt fånigt att säga det och jag tror egentligen att du innerst inne vet precis hur mycket du betyder för mig. Men enjoy: Du har lyssnat på mig när jag haft de värsta påhitten, orkat med mina långa analyser av allt som händer, du har orkat med mitt prat om alla sjukdomar jag trott jag haft, du har orkat med mig vid alla fyllor men framförallt har du funnits där för mig, och utan att veta om det, hjälpt mig upp så många gånger.

Om bara några månader kommer vi båda att ta studenten men från olika skolor och sen börjar livet för oss båda. Och du ska följa dina drömmar och jag ska följa mina. Hamnar vi inte på samma ställen, vill vi inte samma saker så är det okej, för vi kommer båda, antagligen (eller jag kommer i vilket fall)  ta med oss allt vi har gjort, allt vi har varit med om tillsammans in i våra liv. Detta låter as töntigt men det är faktiskt sant och jag bjuder på den här lilla texten. (självklart kommer vi vara vänner om 50 år. Men jag skriver detta om utifall)

Du är och kommer alltid vara, mot alla människor, världens finast människa och det är bara för att du är den du är. Jag vill att du kommer ihåg det här Rebecca. Du är inte bara en fin vän mot mig, du är en fin vän mot alla dina vänner och alla männsikor i din omgivning och det är en egenskap du ska vara stolt över.  

När jag säger till dig att du verkligen är min allra bästavän så menar jag det med hela mitt lilla hjärta.


Live love laugh


Which hurts most


Läste precis en blogg om en trettonårig tjej som förlorat både sin mamma, pappa och syster vid tre olika tillfällen,
hur oflyt har man inte då? Jag grät en skvätt och insåg att det gäller att uppskatta sina nära och inte ta dem för givet.

I vår familj uppskattar vi varandra och slänger gärna ur oss ett "jag älskar dig". Många tycker att orden kan bli uttjatade och tappa sin mening, men det håller jag inte med om för om man menar det, betyder det lika mycket varje gång! Däremot är det viktigt att inte smutskasta orden genom att säga dom till vem som helst.

PEACE

text åt folket



Tänkte lätta lite på hjärtat, dagen till ära.

- Jag läste ett inlägg som jag skrev för två månader sedan. I det inlägget skrev jag att det bara, alltså BARA var fem månader kvar till studenten vilket betyder att det nu BARA är tre månader kvar. Tre månader? Det går ju på en pisskvart (skriver man ens pisskvart? eh, jag gör det) och kommer jag hinna njuta av mitt sista år? Jag har ju inte ens börjat njuta. Eller asså jag vet inte hur man njuter av att gå i skolan. Jag kommer förmodligen förstå vad "njuta av skolan" betyder när jag väl har slutat. Nu vet jag inte riktigt hur man gör. 

- Jag bestämde tillsammans med min kära fader att vi inte skulle gå någon körkortsutbildning eftersom att jag är det sista barnet blabla. så vi bestämde att jag skulle ta alla mina körlektioner på körskola. Vilket jag fetdissar nu i efterhand. Trots att vi har automat hade ju pappa ändå kunnat lära mig regler etc. men nu får vi (jag) stå vårt kasst. Tar förövrigt det där körkortet snart och jag är jävligt jävligt jävligt jävligt nervös. Grov ångest!

- Ytlighet. När jag var uppe i fjällen så träffade vi några riktigt sköna grabbar, vi drack bärs, vi åkte scooter, vi var vi, dem var dem och vi hade jävligt roligt. Det var liksom inget ytligt. Det sjuka är att det är lättare att vara sig själv med personer man precis har träffat än vad det är att vara med människor man går i samma klass som. Ytlighet, det är vi Linköpingbor grymma på. Det var så roligt att komma upp till fjällen för där fick man verkligen se hur människor som skiter i ytlighet beter sig. Trevliga människor som bara är dem de är. Killar som vet att de ser bra ut men som inte visar det är de killar som är de absolut snyggaste.


Ingenting hänger ihop men med det sista vill jag bara poängtera att vår stad skulle vara mycket trevligare om alla bara kunde sluta bry sig om ytlighet. (tack på förhand) 


nu är det nog dags för sängen!




 


Long time no see


min mun på sista bilden (?)

tittade igenom min mapp med egobilder (;);)) Och fann en hel hög med bilder på när jag var brunhårig och jag insåg hur mycket jag saknar mitt mörka hår. Det känns dock lite surt att jag var hos frisören för cirka en månad sen och la i ljusa slingor så jag får nog hålla mina fingrar i styr och inte färga brunt än. Efter sommaren har jag bestämt mig att jag får göra det :) *längtar* haha


RSS 2.0